Museum Stutthof

Stutthof

Stutthof var det längsta fungerande koncentrationsläger – det var i bruk ständigt mellan 2 september 1939 och 9 maj 1945. Första fångar transporterades hit med lastbilar redan dagen efter angreppet på Polen. De var polacker och judar arresterade i Gdansk och i delar av polska Pommern erövrade av Wehrmacht. Det var ett resultat av så kallad Säuberungsaktion – en politisk rensningskampanj som genomfördes på de territorier som skulle bli en del av det tredje riket. Syftet var att eliminera de “oönskade elementen".

Fångarna började bygga baracker på en skogsglänta mellan byarna Steegen och Stutthof bebodda av tyskar. En plats som inte var gillad av lokalbefolkningen (bakom en nedlagt äldreboende) valdes för att bygga lägret. En skarvkoloni som var i närheten lockade inga flanörer, svamp- eller bärplockare till skogen i närheten. En väg som passerade platsen ledde till några små samhällen på Frische Nehrung (ett näs öster av Gdansk). Trafiken var obetydlig på grund av det. Det var en anledning till att platsen ansågs vara väl isolerad. Å andra sidan tack vare en smalspårig järnväg var fångtransporter från hela regionen lätta att genomföras.

Byte av Stutthofs status till statens koncentrationsläger gjordes efter Himmlers inspektion i november 1941. Transporter av fångar från hela kontinenten börjades ankomma hit. SS höll på att utbygga anläggningen. Det fanns planer på att lägret skulle byggas ut för att kunna ta emot 200 tusen fångar. Människor tvingades till slavarbete både på plats men även utanför: de arbetade i gruvor, varv, fabriker eller på bondgårdar etc. Fabrikshallar byggdes i lägret där fångar var anställda vid produktion av motorer för Kriegsmarine och Luftwaffe. Med tiden byggdes ett krematorium. En gaskammare användes först sommaren 1944.

Över 110 tusen personer från 28 länder (huvudsakligen från Polen, Sovjetunionen, Danmark, Norge, Finland, Ungern och Baltikum) fängslades i lägret. Över 65 tusen dog (i detta antal 28 tusen judar). Människor dog av kyla, svält, sjukdomar, slavarbete, sadism av lägervakter. För många fångar var Stutthof bara ett kapitel av deras gehenna – de transporterades härifrån vidare till Auschwitz, Neuengamme eller andra dödsläger.

Tyska myndigheter bestämde sig för att evakuera lägret på grund av Röda arméns framsteg. Tusentals fångar dog både i dödsmarschen och under havsevakueringen. När ryska trupper befriade lägret den 9 maj 1945, det vill säga en dag efter Nazi Tysklands kapitulation, fann soldaterna endast 200 allvarligt sjuka fångar vid liv.